Trött, orklös & Bitter
Nu sitter jag här på golvet och försöker få mitt älskade barn att somna! Inte det lättaste!
Älskar att vara mamma till Minea, men jag måste erkänna för mig själv och er andra att jag avskyr bebis tiden! Allt detta krångel med magen hon har, skrikandet, mitt val av att isolera mig pga av allt krångel... Visst, visste jag om att det skulle bli jobbigt... Men jag trodde inte det skulle vara så här krångligt att leva. Hade sett framför mig att jag skulle hälsa på mina vänner, vara ute å gå mina promenader... Men inget har blivit som jag trodde... Utan helt tvärtom!!
Jag sätter mig i soffan så fort hon somnat bara för att göra inget alls! Har ingen lust eller ork till något! Försöker tvinga mig att ta disken varje dag, men de e inte alltid jag orkar det ens!
Å ändå är jag inte deprimerad utan bara trött! Så förbaskat trött, fast hon sover från nio, halv tio på kvällen till fem, sex på morgonen!
Får jämt höra... Det blir bättre! Håll ut!! Men hur lätt är det när bitterheten och orklösheten finns där hela tiden? Å än är det inte bättre!
Hur har ni andra haft det under dom första månaderna? Var det mysigt och hur underbart som helst eller ville ni med säga upp er imellanåt?
Jag hoppas det blir bättre snart! Så jag orkar släppa på isoleringen!
Hej kusin. Det är asajobbigt att vara småbarns förälder. Men det viktiga är nog att släppa lite, alltså inte känna sig tvungen. En bebis behöver dig, men mår inte dåligt av att gå till någon annan eller ligga en stund och skrika själv. Mina barn har fått skrika en liten stund innan jag tagit upp dom. Eller så har jag gett en skrikig bebis till mormor eller nån annan. Bebisarna älskar dig ändå och vet att du finns. Man är alltid trött och inland kanske man ska sova middag med bebisen och faktiskt känna att det är helt okej. En glad utvilad mamma har mer energi över till sin lilla älskling. Vill du ha avlastning en liten stund kommer jag gärna och myser medans du vilar, diskar, handlar eller vad som helst!
Jag hade det som du.... Och ja, det kommer bli lättare, men mitt i detta, hjälper det inte att höra det, för just nu, i detta ögonblick känns det inte så... För mig funkade inte amningen, och när beslutet togs att flaskmata Lill B, så kunde jag slappna av och han blev en mycket gladare kille och jag orkade lite lite mer för varje dag som gick... För oss va detta beslut våran räddning... Jag hoppas att ni två kommer på en lösning som kommer bli eran vändning älskade du<3 Finns här, ALLTID<3
Hej. Dom flesta barn är som mest orolig på kvällarna. Det är ofta då dom bearbetar allt som hänt under dagen, alla nya intryck.
Sen magknipet, köp minifom på Apoteket och ge henne några droppar så kanske det släpper. Det är viktigt att rapa henne varje gång hon ätit!
Jag satte mina barn på mitt knä, hoppade med knäet och så lutade barnet sig över min arm. Hoppade med benet så rapade dom.
Sen detta med orkeslös, ja så kände jag med imellanåt. Viktigt att du kommer ut oxå. Träffa andra mammor. Har ni inget babycafe eller öppna förskolan? Träffa andra mammor och prata så ska du se att du inte är ensam. Gå dit en liten stund till att börja med, typ 30 min.
Ja har ju då tvillingar så jag vet hur känslan är att inte finnas till tillräckligt för båda barnen samtidigt. Vilket innebar mycket skrik! Men man klarar det!
Kram
